Månad: mars 2024

Veckans ordbetydelseförhandling är hämtad från sociala medier, nämligen från Facebookgruppen ChatGPT Sverige, där en intressant konversation utvecklades till en ordbetydelseförhandling kring ordet ”ljuga”. Som vi tidigare har nämnt bottnar ordbetydelseförhandling antingen i otillräcklig förståelse för ett ords betydelse, eller i oenighet kring vad ett ord kan eller bör betyda i ett visst sammanhang. Det här exemplet är alltså hämtat från den andra kategorin, ordbetydelseförhandling som har sin utgångspunkt i oenighet om ordbetydelse.

Samtalet började med en diskussion om Toni Morrisons ”The Bluest Eyes”, där en fråga ställdes till ChatGPT av trådstartaren (TS) angående hur boken inleds. AI:n gav ett svar som inte stämde överens med den faktiska inledningen av boken, vilket ledde TS att fråga gruppen: Varför ljuger dessa robotar allt mer? Denna fråga ledde till att samtalet snabbt förflyttade sitt fokus från AI:ns faktafel till en parallell diskussion om vad det innebär att ”ljuga” – alltså en ordbetydelseförhandling.

Ordbetydelseförhandlingen inleddes genom att en deltagare gjorde en så kallad metalingvistisk invändning mot användningen av ordet ”ljuga”, vilket är ett vanligt sätt att ”växla spår” från ett samtalsämne till ett fokus på språket/ordet:

Den ljuger inte, den presenterar bara det mest sannolika svaret utifrån dess data. […] Lägg sen till den filosofiska funderingen huruvida de kan ljuga över huvudtaget om man tolkar ljuga som att medvetet berätta något man vet inte är sant i syfte att vilseleda.

Här använder man alltså språket för att prata om språket, därav benämningen ”metalingvistisk”. I sin metalingvistiska invändning mot ordet ”ljuga” argumenterar deltagaren för att AI:n inte ljuger i traditionell mening, utan snarare presenterar det mest sannolika svaret baserat på dess data. Deltagaren ger alltså en kontrasterande beskrivning av vad som har hänt, något som är vanligt i samband med ordbetydelseförhandlingar som kommer ur oenighet. Deltagaren erbjuder också en definition av ordet ”ljuga”, genom att understryka att för att man ska kunna sägas ”ljuga” krävs att man medvetet delger någon information som man vet är felaktig, och också att man har en intention eller ett uppsåt att vilseleda motparten. Genom att kontrastera med en annan formulering och genom att ge en definition preciserar deltagaren ordets betydelsepotential, med fokus på aspekter som hen anser centrala för huruvida ordet kan användas eller inte.

Diskussionen växlar sedan till förslag på alternativa ord, som ”hallucinera”, och fortsätter att parallellt diskutera såväl AI:s beteende som den semantiska precisionen i vårt språk. TS (trådstartaren) tillstår att ”ljuga” kanske var ett illa valt ord och öppnar för en återgång till det ursprungliga samtalsämnet, men diskussionen har redan utvidgats till att omfatta mycket mer.

Denna ordbetydelseförhandling i Facebookgruppen belyser inte bara de semantiska nyanserna i ordet ”ljuga” utan också hur vårt språk ständigt utmanas och utvecklas i takt med teknologiska framsteg. Genom att ifrågasätta och utforska dessa begrepp djupnar vår förståelse för både språket och teknologin.

Avslutningsvis belyser denna diskussion en viktig aspekt av språkets dynamik; ord kan komma att få förändrade betydelser i relation till nya kontexter där de tillämpas. I takt med att AI och andra teknologier blir allt mer förmänskligade och integrerade i vårt språkbruk, uppstår inte bara frågor om hur vi förstår och använder ord som ”ljuga”, utan också hur vi reflekterar över mänskliga och AI-beteenden i relation till vår uppfattning av verkligheten genom språket. Denna utveckling speglar inte enbart teknologiska framsteg, utan även en utveckling i vårt språk och tänkande, vilket öppnar upp för nya sätt att se på och förstå vår värld.

You were attacked by strangers in your home. You were robbed. You were at gunpoint. You were attacked. You know the difference. But yet you say to me that I attacked you when you know what an attack is!

Exemplet ovan är hämtat från den senaste säsongen av Real Housewives of Beverly Hills, där ett bråk mellan Garcelle Beauvais och Dorit Kemsley kastar ljus över den komplicerade naturen av ords betydelse, och vikten av att förhandla om betydelsen av ord.

Ord är inte enheter som är ”färdigförpackade” med statiska betydelser redo att stoppas in i samtal. Visst finns definitioner i ordböcker och lexikon, men i interaktion fungerar ordbetydelser på ett annat sätt än som färdiga byggstenar med exakt mening. Det dialogiska perspektivet på språk och kommunikation lyfter fram att verklig mening bara kan existera i en specifik interaktionskontext, där samtalsdeltagare tillsammans etablerar situerad betydelse genom att gemensamt tolka varandras kommunikativa bidrag. Lexikala och kontextuella betydelser anses existera på olika abstraktionsnivåer, där ords abstrakta egenskaper ses som semantiska potentialer som kan utnyttjas i interaktion för att etablera situerad betydelse i ett visst samtal. Vad ett specifikt ord betyder är därmed knutet till den aktuella situation i vilket det används, där kontexten spelar in, vem som använder ordet, och hur.

I ett tidigare inlägg beskrev vi hur ordbetydelseförhandlingar i samtal vanligen bottnar i otillräcklig förståelse kring ett ords betydelse, eller i oenighet kring vad ett ord kan eller bör betyda. I det här inlägget ger vi ett exempel på den senare typen av ordbetydelseförhandling, som alltså uppstår i oenighet i uppfattningen om ords betydelse, eller oenighet i hur ett ord bör användas på ett lämpligt sätt en viss samtalskontext.

Konflikten uppstod när Dorit använde ordet ”attack” för att beskriva en konversation med Garcelle. Denna terminologi väckte starka reaktioner hos Garcelle som förklarade att vissa ord, när de riktas mot svarta kvinnor från vita kvinnor, bär med sig en mycket tyngre och mer laddad betydelse. Orden ”aggressiv”, ”attack” och ”arg” pekades ut som särskilt problematiska eftersom de tenderar att förstärka negativa stereotyper.

Garcelles respons belyser en djupare diskussion om omedvetna fördomar och det så kallade ”Karen”-beteendet, ett uttryck som blivit allmänt känt för att beskriva vita kvinnor som utnyttjar sin privilegierade ställning för att framhäva eller överdriva upplevda oförrätter, ofta i en rasistisk kontext. Dorits chockade reaktion till anklagelsen visar på komplexiteten och känsligheten i dessa samtal, där ord alltså inte bär med sig neutrala ordboksbetydelser, utan också omfattar lager av historisk och social betydelse som härstammar från upprepade användningssituationer över tid. Det här visar alltså att även de kontextuella aspekterna av ett ords betydelse kan bli en del av ordets semantiska potential.

Deras samtal återspeglar en större samtidsfråga om hur vi navigerar i dialoger om ojämlikheter, privilegium och språkets makt. Den här episoden från Real Housewives of Beverly Hills blir därmed mer än bara en tvist mellan två TV-personligheter; den fungerar som en spegling av de större diskussionerna som pågår i samhället idag – och visar återigen hur diskussioner om ords betydelser fyller viktiga funktioner och inte ”bara är semantik”. Genom att utforska dessa vardagliga interaktioner får vi värdefulla insikter i språkets makt att forma vår sociala värld och vikten av att medvetet navigera i dessa dialoger.

I en rättssal vägs ord ofta på guldvåg, eftersom mycket står på spel och ordval och associerade betydelser kan vara avgörande i utfallet av rättsprocesser. I lagbokens olika paragrafer och texter kan man läsa om vilka handlingar som anses brottsliga. Därför är det av yttersta vikt att språket är precist avseende hur en handling ska benämnas, och om denna handling är laglig eller olaglig.

I ett nyligen uppmärksammat rättsfall som väckt starka reaktioner illustreras betydelsen av ordval och dess betydelse i juridiska sammanhang. Det handlar om ett sexualbrottsmål där en pojke i tingsrätten blev dömd för sexuellt övergrepp för att ha ”pullat” sin flickvän medan hon sov. Pojken hade dagen efter det inträffade själv skickat ett sms till flickan och bett om ursäkt för sin handling. I sms:et beskrev han handlingen som ”pulla”, vilket ledde till en fällande dom i tingsrätten eftersom deras bedömning var att pojken hade fört in sina fingrar i flickans underliv utan hennes samtycke. Hovrätten omvärderade fallet, med motiveringen att det inte går att bevisa vad pojken verkligen menade med ordet ”pulla”, möjligen handlar det inte om penetration, utan att han rört vid hennes yttre könsdelar. Detta trots att både pojken och flickan har hävdat att de tidigare använt ordet ”pulla” för att beskriva penetration med fingrar. Pojken menar alltså att trots att denna ordbetydelse varit etablerad mellan de två parterna, var det inte denna betydelse av ordet han avsåg just i det aktuella fallet. Hovrätten ändrade domen till det lindrigare brottet sexuellt ofredande.

Fallet är intressant eftersom det visar hur domstolars tolkningar påverkas av språkets dynamik. Det lyfter också fram en avgörande aspekt inom juridiken – hur ordens betydelser faktiskt förhandlas och tolkas, och hur detta kan få avgörande konsekvenser för hur domstolar avgör ett rättsfall.

Att samtalspartner som har etablerad, gemensam förståelse för vad ett visst ord betyder plötsligt skulle mena något annat med ordet kan anses ovanligt. Det går att koppla till Eve Clarks ”Principle of Contrast” som har sitt ursprung i forskning om barns språkutveckling, och hur barn lär sig ordbetydelser i relation till redan inlärda ord och ordbetydelser.

Principen innebär lite förenklat att ”olika ord betyder olika saker”. När vi tolkar vad någon säger så antar vi normalt att andra talare använder nya ord för nya betydelser. Barn antar aktivt i sin inlärningsprocess att nya ord som de hör i sin omgivning fyller en lucka i deras lexikon, snarare än att överlappa med betydelserna av ord de redan känner till. Principen om kontrast bidrar till att förklara hur barn är effektiva i sin ordinlärning och hur de förstår vad ord har för specifika betydelser i en komplex värld. På motsvarande sätt kan vi utifrån kontrastprincipen anta att om vi inte använder ett nytt ord så försöker vi inte heller uttrycka en ny betydelse, utan den betydelse som tidigare etablerats – ”samma ord betyder samma sak (som det brukar betyda)”.

Generellt kan man anta att människor strävar efter att vara tydliga när de kommunicerar via språket, för att undvika krångliga missförstånd som måste repareras och rättas till. Om det därför finns en etablerad överenskommelse kring ett ords betydelse mellan två samtalsparter, skulle det vara förvirrande och potentiellt missvisande att använda detta ord för att beteckna något annat, utan någon form av förklaring eller kontext som medger denna nya användning. Detta skulle strida mot kontrastprincipen, eftersom den etablerade användningen av ett ord redan har en specifik betydelse inom språkgemenskapens användning av ordet, och om man vill uttrycka en annan betydelse bör man använda ett annat ord.