Vad är en fläskytterfilé? Det kan verka vara en enkel fråga, men som upprepade diskussioner på en Facebook-sida tillhörande ”foodfluencern” Niiinis Kitchenlife visar, är svaret allt annat än självklart. Varje gång foodfluencern delar ett recept som innehåller fläskytterfilé uppstår en ordbetydelseförhandling kring detta ord. Framför allt gäller de intensiva debatterna ordets lämplighet, där olika uppfattningar om vad fläskytterfilé egentligen betyder ställs mot varandra.
Oenighet kring vad ett ord ”ska” betyda
När människor är oeniga om vad ett ord ”ska” betyda, eller inte är överens kring lämpligheten i ett ords användning vid en specifik tidpunkt i en konversation, uppstår ofta ordbetydelseförhandling av typen DIN (disagreement-based word meaning negotiation). Denna typ av ordbetydelseförhandling bottnar alltså inte i otillräcklig förståelse eller missförstånd kring ett ords betydelse – alla som deltar i diskussionen vet ju vad en fläskytterfilé är i den praktiska meningen. Det handlar snarare om oenighet om hur lämpligt eller korrekt ordet är att använda. Kommentatorerna delar sig snabbt i två läger: de som hävdar att fläskytterfilé är ett etablerat begrepp (oavsett teknisk korrekthet), och de som menar att det inte ens finns någon sådan filé, eftersom det egentligen rör sig om en benfri kotlett. Det lägret som är emot användningen av ordet levererar flera metalingvistiska invändningar mot ordets användning och betydelse:
”Finns inget som heter fläskytterfilé! Benfri kotlett är det!”
”För upplysnings skull finns det inget djur som har ytterfilé. Varje djur har två filéer, inte fyra!”
En av de vanligaste invändningarna mot ordet fläskytterfilé i diskussionerna är att det helt enkelt inte existerar i verkligheten – åtminstone inte om man går strikt efter styckningsdetaljer. ”Det är bara en benfri kotlett!” hävdade flera kommentatorer med emfas, och vissa gick till och med så långt som att säga att fläskytterfilé är ett påhittat marknadsföringsord, utformat för att få köttbiten att låta finare än den är. Vi ser här metalingvistiska invändningar som argumenterar för att ordets semantiska innehåll inte överensstämmer med den verklighet det sägs representera. Ofta leder metalingvistiska invändningar av det här slaget till försök att precisera eller klargöra. I denna diskussion ser vi exempel på det när andra deltar för att försvara ordets användning:
”Ja, tekniskt sett är det en kotlett, men det står ju fläskytterfilé på paketen.”
”Känns som ett rätt vedertaget begrepp numera även om alla jägare i familjen skriker högt om jag säger så.”
”Det finns ingen styckdetalj som heter julskinka heller.”
Svaren här är praktiskt orienterade förhandlingsinlägg: även om ordet fläskytterfilé inte passar med en jägares eller styckares definition, så fungerar det som en användbar etikett i butiken och för konsumenter.
Ett gemensamt språkbruk som skapar mening
Det vi ser prov på genom dessa ordbetydelseförhandlingar runt ordet fläskytterfilé är semantisk koordinering. När vi talar med varandra måste vi använda samma etiketter för ting i världen, oavsett om dessa etiketter är tekniskt korrekta eller inte. Om foodfluencern i sitt recept hade skrivit ”benfri kotlett”, vilket kanske skulle stämma bättre överens med vissa personers uppfattning om vad styckdelen egentligen är, skulle en stor del av läsarna ha svårt att veta vad de skulle leta efter i köttdisken. I butiken står det ju fläskytterfilé. Detta är ett tydligt exempel på hur språkets användning ibland handlar mer om att skapa praktisk förståelse än om att vara strikt korrekt.
Språkspel – mening genom användning
Ordbetydelseförhandlingar av det här slaget går att koppla till Wittgensteins idéer om språkande och mening i verket Filosofiska undersökningar. Wittgenstein menar nämligen att ord får sin betydelse genom hur de används i ett specifikt sammanhang – han talar om språk som en form av språkspel där meningen uppstår i samspelet mellan språkanvändarna. Enligt Wittgenstein är det inte definitionerna av ord som är avgörande för förståelsen, utan hur de fungerar i praktiken. Ords betydelser är alltså inte fastlagda en gång för alla utan skapas och upprätthålls genom det gemensamma bruket av dem i ett sammanhang. Genom att enas om att använda samma ord för samma sak, även om termen i sig inte är tekniskt exakt, bygger vi en gemensam förståelse – vi deltar i ett fungerande språkspel.
Semantisk förändring
Ordbetydelseförhandlingar påminner oss om att språk inte är statiskt. Även om vi har tekniska definitioner och etablerade termer, påverkas språket ständigt av hur vi faktiskt använder orden i vardagen. Det som en gång kanske är benfri kotlett blir med tiden fläskytterfilé, eftersom det är så det säljs och används i recept. Denna process kallas för semantisk förändring – ett fenomen där ett ords betydelse utvecklas eller breddas baserat på hur människor väljer att använda det. Även om alla kanske inte är nöjda med denna utveckling, är det en naturlig del av språket.
I diskussionen om fläskytterfilé är det tydligt att ordbetydelseförhandlingen drivs av denna spänning mellan teknisk korrekthet och praktisk användbarhet. Det påminner oss om att det viktigaste med språket är att det fungerar för att skapa gemensam förståelse, inte att vi strikt följer tekniska definitioner.