Att språket är ett kraftfullt verktyg är nog ingen som ifrågasätter, men hur det kan användas för att forma verkligheten och styra våra uppfattningar är något som ibland glöms bort. Ord är inte bara neutrala symboler för saker och ting – de bär på laddningar, associationer och värderingar som kan förstärkas, förändras eller förskjutas beroende på vem som använder dem och i vilket syfte. Politiker och makthavare har länge varit mästare på att använda språket för att skapa narrativ som tjänar deras intressen, ibland på sätt som är både subtila och kraftfulla.
Ett slående exempel på hur språk används för att omdefiniera verkligheten är Donald Trumps hantering av stormningen av Capitolium den 6 januari 2021. I samband med att Trump benådade flera av de inblandade refererade han till dem som ”gisslan” i ett försök att omdefiniera deras roll i händelserna, vilket SvD rapporterade om (SvD, 2025). Ordet ”gisslan” är laddat med starka känslor och associeras vanligtvis med oskyldiga människor som är utsatta för tvång och lidande. Genom att använda detta begrepp förändrar Trump perspektivet: det handlar inte längre om att diskutera gärningarnas rättsliga konsekvenser, utan om att skapa sympati för de dömda och samtidigt undergräva trovärdigheten hos de rättsliga myndigheterna.
Ett annat exempel är Vladimir Putins hantering av språket i relation till den syriska regimen. I DN:s rapportering om Rysslands kamp för att behålla sina militärbaser i Syrien (DN, 2025) framgår att Putin månaderna före kuppen i december 2024 kallade regimen för ”terrorister”, vilket legitimerade ryska militära ingripanden och förstärkte bilden av Ryssland som en kraft som bekämpar kaos och extremism. Men direkt efter kuppen, när Ryssland inledde förhandlingar med samma aktörer, kallade han dem i stället för ”rebeller”. Ytterligare en kort tid senare benämnde han dem som ”Syriens väpnade opposition” (Carnegie Endowment for International Peace, 2025), vilket flyttade dem ännu längre från en negativt laddad terroristnarrativ och mer mot en legitim politisk aktör i konfliktförhandlingar.
Denna förändring är betydelsefull. ”Terrorist” är ett starkt negativt och avhumaniserande begrepp som signalerar hot och omoral. ”Rebell” har däremot en mer neutral eller till och med positiv laddning, där det ofta kopplas till motstånd och frihetskamp. Genom att byta ordval kunde Putin inte bara förändra hur omvärlden såg på situationen, utan också legitimera sina diplomatiska förhandlingar med aktörer han tidigare fördömt. Detta är ett tydligt exempel på hur språk kan användas för att justera politiska verklighetsbeskrivningar beroende på kontext och syfte.
Putins språkbruk måste förstås i ljuset av Rysslands strategiska intressen i Syrien, särskilt ambitionen att behålla sina militärbaser. Genom att omdefiniera aktörerna i konflikten kunde Putin framstå som en diplomatisk maktspelare snarare än en konfliktpart. Det visar hur ledare använder språket som ett maktinstrument för att förändra vår förståelse av geopolitiska konflikter och intressen.
De här exemplen visar hur språket inte bara är ett medel för att beskriva världen, utan också ett verktyg för att aktivt forma den. Genom att förändra ords betydelser och laddningar kan makthavare styra våra känslor, tankar och uppfattningar om vad som är legitimt och rätt. Vi ser detta tydligt i debatter om yttrandefrihet, demokrati och rättvisa, där olika grupper använder språkliga strategier för att förstärka eller omformulera politiska budskap.
Ordens betydelser är inte fasta – de formas och omformas i specifika sammanhang, ofta för att tjäna politiska eller strategiska syften. Detta gör språket till ett kraftfullt verktyg, men också till något vi måste förhålla oss kritiskt till. Det kräver att vi analyserar språkanvändning inte bara i medier och politiska tal, utan också i vardagliga diskussioner och sociala medier där språkliga förskjutningar ofta börjar. Genom att analysera hur språk används i politiska och sociala sammanhang kan vi avslöja hur makt utövas och hur narrativ skapas för att gynna vissa aktörer eller dölja andra perspektiv. Att vara språkligt medveten innebär att kunna genomskåda manipulation och bilda en mer nyanserad förståelse av världen omkring oss.