När vi diskuterar laddade ämnen om moraliska frågor, som om det är rätt eller fel att lura barn att tro på tomten, handlar det inte bara om vad vi tycker – utan också om vilka ord vi använder och vilken betydelse vi lägger i orden.
I vår nya vetenskapliga artikel, publicerad i Journal of Language Aggression and Conflict, undersöker vi hur människor i forumdiskussioner på internet förhandlar om betydelsen av ordet ljuga.
Studien bygger på diskussionstrådar från Familjeliv – ett av Sveriges största nätforum – där deltagare debatterar om det är okej att låta barn tro att tomten finns på riktigt. Det visar sig att mycket av diskussionen inte bara handlar om vad som är rätt eller fel – utan om att nyckeln till att ta ställning i sakfrågan ligger i hur man förstår själva ordet ljuga. Är det verkligen en lögn att upprätthålla en tradition? Eller är det snarare fantasifull lek, sagoberättande – något fint?
Genom att analysera sekvenser där betydelsen av ordet ljuga förhandlas, ser vi hur deltagarna använder olika strategier för att ta ställning och forma sina argument. En vanlig strategi är kontrastering – att ställa ljuga mot andra, mildare uttryck som vit lögn, att linda in sanningen, eller leka. Genom sådana kontraster tonas ordets negativa laddning ner. Många framhåller att det handlar om tradition eller magi snarare än om medveten vilseledning.
En annan strategi är att explikera vad som menas med ljuga – det vill säga att uttryckligen definiera ordets innebörd. Två centrala aspekter återkommer i deltagarnas förhandling kring vad som krävs för att något ska räknas som att ljuga: (1) att talaren vet att det som sägs är falskt, och (2) att det finns en avsikt att få mottagaren att tro på det falska. Utöver detta lyfter vissa även att det måste finnas negativa konsekvenser för att något ska räknas som att ljuga – kan det verkligen kallas en lögn om barnet inte far illa eller tappar tilliten till den vuxna?
Deltagarna använder också specifika språkliga konstruktioner för att positionera sig. Med frasen ljuga och ljuga antyds att alla lögner inte är likvärdiga – vissa är oskyldiga, andra allvarliga. I motsats till detta står uttryck som en lögn är en lögn, där man insisterar på en fast och moralisk definition. Här ser vi alltså hur konstruktionen X och X används för att nyansera och relativisera betydelsen – att markera att det finns olika sorters lögner – medan X är X fungerar som ett sätt att hävda en absolut och oföränderlig definition.
För att illustrera hur ordbetydelseförhandlingarna ringar in olika aspekter av ordets betydelse har vi skapat en karta över ljugas betydelsepotential i bilden nedan. Den visar hur vissa betydelseelement är centrala och gemensamt accepterade, medan andra är mer omstridda eller antyds snarare än sägs rakt ut. Runt kärnan finns dessutom närliggande och kontrasterande begrepp – som fantasi, lek och sagoberättande – som deltagarna mobiliserar för att omdefiniera eller försvara sin position.
Studien visar hur språkliga nyanser spelar en avgörande roll i moraliskt laddade diskussioner. Genom att förhandla om vad det innebär att ljuga tar deltagarna inte bara språkliga, utan också moraliska och relationella positioner. Att ifrågasätta ett ords lämplighet blir ett sätt att uttrycka värderingar, bygga allianser och hantera konflikt.
Ett tydligt mönster är hur flera användare återkommer till liknande invändningar – inte i första hand för att lösa missförstånd, utan för att markera ståndpunkter och alliera sig med andra. Språkliga strategier som att föreslå alternativa ord, kontrastera eller definiera ordets innebörd blir då verktyg för att ta moralisk ställning.
Sammantaget visar analysen att ordets betydelse inte bara används i debatten – den blir själva arenan för debatt. Det handlar alltså inte bara om tomten, utan om hur betydelsen av ord som ljuga förhandlas, formas och används för att dra gränser mellan vad vi uppfattar som rätt och fel.