Veckans ordbetydelseförhandling är hämtad från sociala medier, nämligen från Facebookgruppen ChatGPT Sverige, där en intressant konversation utvecklades till en ordbetydelseförhandling kring ordet ”ljuga”. Som vi tidigare har nämnt bottnar ordbetydelseförhandling antingen i otillräcklig förståelse för ett ords betydelse, eller i oenighet kring vad ett ord kan eller bör betyda i ett visst sammanhang. Det här exemplet är alltså hämtat från den andra kategorin, ordbetydelseförhandling som har sin utgångspunkt i oenighet om ordbetydelse.
Samtalet började med en diskussion om Toni Morrisons ”The Bluest Eyes”, där en fråga ställdes till ChatGPT av trådstartaren (TS) angående hur boken inleds. AI:n gav ett svar som inte stämde överens med den faktiska inledningen av boken, vilket ledde TS att fråga gruppen: Varför ljuger dessa robotar allt mer? Denna fråga ledde till att samtalet snabbt förflyttade sitt fokus från AI:ns faktafel till en parallell diskussion om vad det innebär att ”ljuga” – alltså en ordbetydelseförhandling.
Ordbetydelseförhandlingen inleddes genom att en deltagare gjorde en så kallad metalingvistisk invändning mot användningen av ordet ”ljuga”, vilket är ett vanligt sätt att ”växla spår” från ett samtalsämne till ett fokus på språket/ordet:
Den ljuger inte, den presenterar bara det mest sannolika svaret utifrån dess data. […] Lägg sen till den filosofiska funderingen huruvida de kan ljuga över huvudtaget om man tolkar ljuga som att medvetet berätta något man vet inte är sant i syfte att vilseleda.
Här använder man alltså språket för att prata om språket, därav benämningen ”metalingvistisk”. I sin metalingvistiska invändning mot ordet ”ljuga” argumenterar deltagaren för att AI:n inte ljuger i traditionell mening, utan snarare presenterar det mest sannolika svaret baserat på dess data. Deltagaren ger alltså en kontrasterande beskrivning av vad som har hänt, något som är vanligt i samband med ordbetydelseförhandlingar som kommer ur oenighet. Deltagaren erbjuder också en definition av ordet ”ljuga”, genom att understryka att för att man ska kunna sägas ”ljuga” krävs att man medvetet delger någon information som man vet är felaktig, och också att man har en intention eller ett uppsåt att vilseleda motparten. Genom att kontrastera med en annan formulering och genom att ge en definition preciserar deltagaren ordets betydelsepotential, med fokus på aspekter som hen anser centrala för huruvida ordet kan användas eller inte.
Diskussionen växlar sedan till förslag på alternativa ord, som ”hallucinera”, och fortsätter att parallellt diskutera såväl AI:s beteende som den semantiska precisionen i vårt språk. TS (trådstartaren) tillstår att ”ljuga” kanske var ett illa valt ord och öppnar för en återgång till det ursprungliga samtalsämnet, men diskussionen har redan utvidgats till att omfatta mycket mer.
Denna ordbetydelseförhandling i Facebookgruppen belyser inte bara de semantiska nyanserna i ordet ”ljuga” utan också hur vårt språk ständigt utmanas och utvecklas i takt med teknologiska framsteg. Genom att ifrågasätta och utforska dessa begrepp djupnar vår förståelse för både språket och teknologin.
Avslutningsvis belyser denna diskussion en viktig aspekt av språkets dynamik; ord kan komma att få förändrade betydelser i relation till nya kontexter där de tillämpas. I takt med att AI och andra teknologier blir allt mer förmänskligade och integrerade i vårt språkbruk, uppstår inte bara frågor om hur vi förstår och använder ord som ”ljuga”, utan också hur vi reflekterar över mänskliga och AI-beteenden i relation till vår uppfattning av verkligheten genom språket. Denna utveckling speglar inte enbart teknologiska framsteg, utan även en utveckling i vårt språk och tänkande, vilket öppnar upp för nya sätt att se på och förstå vår värld.