När vi människor samtalar med varandra gör vi flera olika saker samtidigt. Vi pratar om ett samtalsämne, samtidigt som vi koordinerar oss med våra samtalspartners på olika sätt. Vi turas om att prata, vi undviker att prata i mun på varandra, vi lämnar över samtalsturen till någon annan, vi signalerar förståelse på olika sätt med blickar, gester och små signaler som mm:anden. När vi inte uppfattar vad någon annan säger eller inte förstår vad den menar, kan vi signalera detta både verbalt, genom att be någon upprepa ett yttrande eller genom att be någon förtydliga något den sagt, och icke-verbalt, genom kroppsspråk, gester och miner.
Detta blogginlägg utgår från ett exempel som är hämtat från SVT:s talkshow med Carina Bergfeldt, från 15 mars 2024 med gästerna Bianca Ingrosso, Olof Lundh och Peter Jöback. Samtalet kretsar vid det aktuella tillfället kring Peters trädgårdsintresse och Carina flikar in att hans trädgård måste vara prunkande, vilket är ett ord som Bianca inte förstår.
Carina: Din trädgård är väldigt prunkande kan man säga?
Peter: Den är… (gör ”perfekt-tecknet” med båda händerna, dvs formar tummen och pekfingret till ett O, samtidigt som han uttrycker en nöjd min med ansiktet).
Bianca: Prunkande?
Carina: Prunkande…
Bianca: Det var ett nytt ord för mig.
Peter: Har du aldrig hört det?
Bianca: Nej, vad är det då?
Carina: Översållat med blommor
Olof: Det växer mycket
Peter: Att det är vackert
Olof: Grönt och frodigt
Bianca: Ni är så gamla! (skrattar)
Olof: Jag vet! (ler)
Carina: Jag har köpt en sommarstuga och vill börja plantera blommor i sommar. Har du några tips, nåt som en idiot kan lyckas med?
Här kan vi se att samtalsämnet kretsar kring trädgårdsskötsel, men när ordet ”prunkande” nämns är det en samtalsdeltagare som inte hänger med i samtalsämnets utveckling. Bianca tar då initiativet till en reparation i samtalet, och flyttar därmed fokus från ämnet till ett specifikt ord. En reparationsekvens utspelar sig, vars funktion är att återupprätta tillräcklig förståelse för ordet att kunna återuppta samtalsämnet om trädgårdsskötsel. Deltagarna ägnar sig alltså en kort stund åt en förhandling av ordbetydelse, för att sedan återgå till samtalsämnet, när problemet kring icke-förståelsen av det problematiska ordet är löst.
Herbert Clark menar att vi interagerar på parallella spår när vi samtalar, Spår 1 utgörs av samtalsämnet, och Spår 2 hanterar koordinationen i samtalet, så som signaler för turtagning, och även det som Clark kallar för grounding, som har att göra med hur deltagare etablerar förståelse för det de talar om. Spår 2 är alltså ett metakommunikativt spår, som används för att skapa och upprätthålla en framgångsrik kommunikation mellan samtalsparterna. Clark föreslår att varje kommunikativt bidrag som behandlar samtalsämnet på Spår 1 åtföljs av en kompletterande fråga på Spår 2 som uppmanar samtalspartnern att visa tecken på förståelse. I praktiken frågar den kompletterande frågan på Spår 2 ”Förstår du vad jag menar med detta?”. Spår 2 används således för att hantera signaler som rör styrningen av kommunikationen själv, till exempel signaler som ger bevis på förståelse.
När Bianca uttrycker oklarhet kring ordet ”prunkande”, engagerar sig alla deltagare i en samtalssekvens för att skapa en gemensam förståelse, vilket är kärnan i grounding. Denna process innebär att de tillfälligt lämnar samtalsämnet (Spår 1, innehåll) för att adressera en förståelsefråga (Spår 2, meta-kommunikation), vilket illustrerar hur dessa spår samverkar för att upprätthålla samtalets flyt och mening. När en avvikelse uppstår, i detta fall en oklarhet kring ett specifikt ord, övergår samtalet till Spår 2, där fokus ligger på att säkerställa att alla deltagare har en gemensam förståelse. Genom att förklara ”prunkande”, återställer deltagarna eller den gemensamma grund som möjliggör fortsatt kommunikation. Denna sidosekvens, eller reparationssekvens, tjänar som en påminnelse om hur kritisk metakommunikation är för att hantera och navigera samtal. Dialogexemplet ger oss därmed en inblick i de underliggande mekanismerna som möjliggör den komplexitet och mångsidighet som mänsklig kommunikation innebär.