Inte bara semantik

You were attacked by strangers in your home. You were robbed. You were at gunpoint. You were attacked. You know the difference. But yet you say to me that I attacked you when you know what an attack is!

Exemplet ovan är hämtat från den senaste säsongen av Real Housewives of Beverly Hills, där ett bråk mellan Garcelle Beauvais och Dorit Kemsley kastar ljus över den komplicerade naturen av ords betydelse, och vikten av att förhandla om betydelsen av ord.

Ord är inte enheter som är ”färdigförpackade” med statiska betydelser redo att stoppas in i samtal. Visst finns definitioner i ordböcker och lexikon, men i interaktion fungerar ordbetydelser på ett annat sätt än som färdiga byggstenar med exakt mening. Det dialogiska perspektivet på språk och kommunikation lyfter fram att verklig mening bara kan existera i en specifik interaktionskontext, där samtalsdeltagare tillsammans etablerar situerad betydelse genom att gemensamt tolka varandras kommunikativa bidrag. Lexikala och kontextuella betydelser anses existera på olika abstraktionsnivåer, där ords abstrakta egenskaper ses som semantiska potentialer som kan utnyttjas i interaktion för att etablera situerad betydelse i ett visst samtal. Vad ett specifikt ord betyder är därmed knutet till den aktuella situation i vilket det används, där kontexten spelar in, vem som använder ordet, och hur.

I ett tidigare inlägg beskrev vi hur ordbetydelseförhandlingar i samtal vanligen bottnar i otillräcklig förståelse kring ett ords betydelse, eller i oenighet kring vad ett ord kan eller bör betyda. I det här inlägget ger vi ett exempel på den senare typen av ordbetydelseförhandling, som alltså uppstår i oenighet i uppfattningen om ords betydelse, eller oenighet i hur ett ord bör användas på ett lämpligt sätt en viss samtalskontext.

Konflikten uppstod när Dorit använde ordet ”attack” för att beskriva en konversation med Garcelle. Denna terminologi väckte starka reaktioner hos Garcelle som förklarade att vissa ord, när de riktas mot svarta kvinnor från vita kvinnor, bär med sig en mycket tyngre och mer laddad betydelse. Orden ”aggressiv”, ”attack” och ”arg” pekades ut som särskilt problematiska eftersom de tenderar att förstärka negativa stereotyper.

Garcelles respons belyser en djupare diskussion om omedvetna fördomar och det så kallade ”Karen”-beteendet, ett uttryck som blivit allmänt känt för att beskriva vita kvinnor som utnyttjar sin privilegierade ställning för att framhäva eller överdriva upplevda oförrätter, ofta i en rasistisk kontext. Dorits chockade reaktion till anklagelsen visar på komplexiteten och känsligheten i dessa samtal, där ord alltså inte bär med sig neutrala ordboksbetydelser, utan också omfattar lager av historisk och social betydelse som härstammar från upprepade användningssituationer över tid. Det här visar alltså att även de kontextuella aspekterna av ett ords betydelse kan bli en del av ordets semantiska potential.

Deras samtal återspeglar en större samtidsfråga om hur vi navigerar i dialoger om ojämlikheter, privilegium och språkets makt. Den här episoden från Real Housewives of Beverly Hills blir därmed mer än bara en tvist mellan två TV-personligheter; den fungerar som en spegling av de större diskussionerna som pågår i samhället idag – och visar återigen hur diskussioner om ords betydelser fyller viktiga funktioner och inte ”bara är semantik”. Genom att utforska dessa vardagliga interaktioner får vi värdefulla insikter i språkets makt att forma vår sociala värld och vikten av att medvetet navigera i dessa dialoger.

I en rättssal vägs ord ofta på guldvåg, eftersom mycket står på spel och ordval och associerade betydelser kan vara avgörande i utfallet av rättsprocesser. I lagbokens olika paragrafer och texter kan man läsa om vilka handlingar som anses brottsliga. Därför är det av yttersta vikt att språket är precist avseende hur en handling ska benämnas, och om denna handling är laglig eller olaglig.

I ett nyligen uppmärksammat rättsfall som väckt starka reaktioner illustreras betydelsen av ordval och dess betydelse i juridiska sammanhang. Det handlar om ett sexualbrottsmål där en pojke i tingsrätten blev dömd för sexuellt övergrepp för att ha ”pullat” sin flickvän medan hon sov. Pojken hade dagen efter det inträffade själv skickat ett sms till flickan och bett om ursäkt för sin handling. I sms:et beskrev han handlingen som ”pulla”, vilket ledde till en fällande dom i tingsrätten eftersom deras bedömning var att pojken hade fört in sina fingrar i flickans underliv utan hennes samtycke. Hovrätten omvärderade fallet, med motiveringen att det inte går att bevisa vad pojken verkligen menade med ordet ”pulla”, möjligen handlar det inte om penetration, utan att han rört vid hennes yttre könsdelar. Detta trots att både pojken och flickan har hävdat att de tidigare använt ordet ”pulla” för att beskriva penetration med fingrar. Pojken menar alltså att trots att denna ordbetydelse varit etablerad mellan de två parterna, var det inte denna betydelse av ordet han avsåg just i det aktuella fallet. Hovrätten ändrade domen till det lindrigare brottet sexuellt ofredande.

Fallet är intressant eftersom det visar hur domstolars tolkningar påverkas av språkets dynamik. Det lyfter också fram en avgörande aspekt inom juridiken – hur ordens betydelser faktiskt förhandlas och tolkas, och hur detta kan få avgörande konsekvenser för hur domstolar avgör ett rättsfall.

Att samtalspartner som har etablerad, gemensam förståelse för vad ett visst ord betyder plötsligt skulle mena något annat med ordet kan anses ovanligt. Det går att koppla till Eve Clarks ”Principle of Contrast” som har sitt ursprung i forskning om barns språkutveckling, och hur barn lär sig ordbetydelser i relation till redan inlärda ord och ordbetydelser.

Principen innebär lite förenklat att ”olika ord betyder olika saker”. När vi tolkar vad någon säger så antar vi normalt att andra talare använder nya ord för nya betydelser. Barn antar aktivt i sin inlärningsprocess att nya ord som de hör i sin omgivning fyller en lucka i deras lexikon, snarare än att överlappa med betydelserna av ord de redan känner till. Principen om kontrast bidrar till att förklara hur barn är effektiva i sin ordinlärning och hur de förstår vad ord har för specifika betydelser i en komplex värld. På motsvarande sätt kan vi utifrån kontrastprincipen anta att om vi inte använder ett nytt ord så försöker vi inte heller uttrycka en ny betydelse, utan den betydelse som tidigare etablerats – ”samma ord betyder samma sak (som det brukar betyda)”.

Generellt kan man anta att människor strävar efter att vara tydliga när de kommunicerar via språket, för att undvika krångliga missförstånd som måste repareras och rättas till. Om det därför finns en etablerad överenskommelse kring ett ords betydelse mellan två samtalsparter, skulle det vara förvirrande och potentiellt missvisande att använda detta ord för att beteckna något annat, utan någon form av förklaring eller kontext som medger denna nya användning. Detta skulle strida mot kontrastprincipen, eftersom den etablerade användningen av ett ord redan har en specifik betydelse inom språkgemenskapens användning av ordet, och om man vill uttrycka en annan betydelse bör man använda ett annat ord.

Vår forskning på fenomenet ordbetydelseförhandling visar att behovet av att förhandla om ords betydelse antingen bottnar i otillräcklig förståelse av vad ett ord betyder, eller i oenighet kring vad ett ord kan eller bör betyda i relation till en samtalskontext. Förhandlingssekvenser kan därmed antingen utgöras av korta reparationer som syftar till att rätta till ett problem av otillräcklig förståelse mellan deltagarna, eller av längre, ofta polariserade, diskussioner som uppstår när någon invänder mot ett ordvals lämplighet eller en associerad betydelse.

I Studio 1 i Sveriges Radio P1 från 20 februari 2024 hittar vi tre exempel på ordbetydelseförhandlingar som har sitt ursprung i otillräcklig förståelse kring vad ett ord betyder i en viss samtalskontext. I programmets första timme diskuteras heroinbrist och det paradoxala i att fler narkomaner kan dö till följd av bristen i jakt på syntetiska opioider, som är ännu osäkrare. I programmet intervjuas bland annat Martin Kåberg, läkare på Beroendecentrum i Stockholm, och följande interaktionssekvens utspelar sig:

Om Fentanyl kommer in på marknaden måste ju vi stå på tårna inom beroendevården och möta upp med att tillgängliggöra behandling ännu mer, då behandlar man med ett preparat som heter Metadon som gör att man inte får sug efter heroin eller att man tar heroin. Men sen finns det massa andra interventioner man kan göra parallellt med det. Vi har ju till exempel

Vad menar du med interventioner?

Äh men åtgärder då, att man kan erbjuda Naloxon, den här överdossprayen som vi har gjort nu i fyra år i Sverige, till brukarna.

I samtalssekvensen ser vi hur programledaren avbryter läkaren för att ställa en klarifieringsfråga gällande betydelsen av ordet ”interventioner”, vilket innebär att programledaren initierar en reparation i samtalet där deltagarna tillfälligt lämnar samtalsämnet och ägnar sig en stund åt ordets betydelse. I talad interaktion är sådana här förhandlingssekvenser i form av reparationer oftast snabbt avklarade, och deltagarna återupptar samtalsämnet så snart reparationen är utförd, vilket vi också ser i sekvensen ovan.

Vid analys av ordbetydelseförhandling som uppstår till följd av otillräcklig förståelse av ett ord ser vi ofta just den här strukturen. Vi har en tur där det problematiska ordet används (kallad Trigger turn). I den efterföljande turen (kallad Indicator turn) dras uppmärksamhet till ordet och en invit att förtydliga ordets betydelse görs, ofta i form av en klarifieringsfråga på formen ”Vad menar du med…?”. I den tredje turen (kallad Response turn) accepteras normalt inviten att förtydliga ordets betydelse och reparationen utförs i form av att mer information ges. I den här typen av ordbetydelseförhandling är det vanligt att i responsturen antingen ge ett slags definition till hur ordet ska förstås i den aktuella kontexten, eller att man exemplifierar vad ordet betyder. I sekvensen ovan ser vi att responsturen innehåller båda dessa inslag, då läkaren både definierar ordet genom ”åtgärder” och därefter exemplifierar och konkretiserar vad sådana interventionsåtgärder kan innebära.

Lite senare i samma avsnitt diskuteras Alexej Navalnyjs död och Lars-Olof Johansson, professor i psykologi vid Göteborgs universitet, gästar programmet för att diskutera hur människor i sin personlighet kan vara mer eller mindre benägna att ta risker.

Jag tittade på dokumentären som finns på SVT, han framstår som väldigt extrovert och ganska obekymrad, självsäker, konfident alltså. Möjligen skulle man som psykolog fundera på om en sådan här person är överkonfident det vill säga att man överför en förmåga eller tro på att kontrollera konsekvenser från en domän till en annan domän och det kanske man behöver göra för att våga ta den här typen av risker. Det är en förklaring med personligheten då, han verkar inte heller var typen som verkar vara riskaversiv.

Vad betyder det? [båda programledarna, i kör]

Ja, det är ett konstigt ord. Alltså, det finns ju forskning som visar att vi människor skiljer oss mycket åt i vilka risker vi är villiga att ta. Och de flesta människor är ganska aversiva mot att, alltså dom är försiktiga helt enkelt, dom tar inte risker, framför allt inte den här typen av risker.

I den här sekvensen ser vi samma struktur som i exemplet ovan, eftersom någon använder ett ord som en annan deltagare uppfattar som svårt att förstå, reparation initieras genom en klarifieringsfråga (här producerad samtidigt av de båda programledarna), och reparationen genomförs genom att ordets betydelse förtydligas. I den här sekvensen ger den intervjuade en explicit bekräftelse på att samtalsämnet tillfälligt lämnas till föremål för att ägna en stund åt de ingående ordens betydelse, genom att Lars-Olof gör en metalingvistisk kommentar ”Ja, det är ett konstigt ord” innan han ger mer information om ordet som en del av responsen som reparerar problemet i interaktionen.

I samma avsnitt av Studio 1, under programmets andra timme, diskuteras Sveriges senaste stödpaket till Ukraina, och Niklas Granholm, forskningsledare vid FOI gästar programmet.

Man talar inte om precis exakt vad man skickar, om det inte är uppenbart som med stridsbåt 90, och det är för att motståndaren inte ska få någon fördel av det här. Men om man gör en gissning kan man tänka sig att det som finns är ju sjunkbomber, beprövad modell

Sjunkbomber?

Sjunkbomber, alltså man släpper dom här från båtar och så detonerar dom på ett visst djup. Eller så kan det vara sjöminor.

Precis som i exemplet ovan ser vi strukturen Trigger-Indicator-Response även i den här korta ordbetydelseförhandlingssekvensen, där programledaren initierar reparationen genom att upprepa det problematiska ordet med en frågeintonation, vilket tolkas av Niklas Granholm som en uppmaning att ge mer information om ordets betydelse. I responsturen exemplifieras det problematiska ordets betydelse.

I det politiska och sociala landskapet, där språket kan utgöra både svärd och sköld, har ordet ”woke” genomgått en anmärkningsvärd transformation. Ursprungligen myntat i den afroamerikanska gemenskapen som ett uttryck för politisk vaksamhet mot rasism och social orättvisa, har termen ”woke” utvecklats till ett mångfacetterat och omdiskuterat begrepp. Denna förändring speglar inte bara språkets dynamiska natur utan även de djupa klyftor som präglar dagens samhällsdebatt.

I en artikel i DN belyser författarna Matilda Källén och Marcus Admund Funck hur begreppet ”woke” har utvecklats över tid. Från att ursprungligen vara en positiv term för politisk medvetenhet används det nu ofta nedsättande, särskilt av politiskt höger, för att kritisera vad de uppfattar som en överdriven fokusering på social och politisk rättvisa. Det noteras att användningen av ”woke” som skällsord speglar tidigare mönster där ord får en negativ laddning när de används av motståndare till de ursprungliga värderingarna. Denna semantiska glidning är inte unik för ”woke” utan följer ett bekant mönster där språket blir en arena för ideologiska strider. En liknande glidning i betydelse har vi sett av begreppet ”politiskt korrekt”, som från början hade en positiv betydelse, men som anammades av den ”andra sidan” i debatten varvid betydelsen försköts att bli negativ.

Debatten kring ”woke” beskrivs också som del av en större kulturkamp, där både försvarare och kritiker av ”woke” anklagas för att avsky den fria debatten. Skillnaden mellan hur ”woke” används och uppfattas i Sverige jämfört med USA lyfts fram, liksom svårigheterna med att definiera begreppet entydigt.

Det står klart att debatten om betydelsen av ”woke” inte ”bara är semantik” eller en diskussion om terminologi. Den speglar också djupare politiska och sociala klyftor och kampen för minoriteters rättigheter. Detta fenomen är inte bara en påminnelse om ordens makt utan även om hur deras betydelser förhandlas och omförhandlas i takt med samhälleliga förändringar.

I en värld där vi kan skräddarsy vår digitala närvaro, ställer Amanda Wasielewski, lektor i digital humaniora vid Uppsala universitet, en provokativ fråga: ”What is your authenticity?”. Under ett framträdande i programmet Besserwisser, sänt på UR Play och Sveriges Radio P1, dyker Wasielewski ner i den invecklade frågan om äkthet i ett samhälle som alltmer präglas av digital teknik. Detta leder oss naturligt in på ämnet om ordet ”äkthet” och hur dess innebörd kan variera.

Äkthet har blivit ett laddat begrepp i tider av artificiell intelligens och omfattande digital närvaro, och själva konceptet är komplext och månfacetterat. Med möjligheten att ”uppfinna” sig själv på nätet, hur definierar vi då vad som är ”det äkta jaget”? Denna fråga belyser inte bara individens strävan efter att framställa en äkta version av sig själv utan kastar också ljus över hur vi kollektivt förhandlar fram betydelsen av ”äkthet”. Wasielewski pekar på behovet av att granska och diskutera äkthetens betydelse, särskilt när artificiell intelligens och digitala plattformar möjliggör nya former av självuttryck och identitetsskapande.

Begreppet äkthet är, som Wasielewski noterar, väldigt töjbart idag. Medan traditionella synsätt på äkthet kanske betonar genuinitet, ursprunglighet och originalitet, utmanar nutidens digitala kontexter dessa definitioner. Hur definierar vi äkthet när vår digitala framtoning kanske inte stämmer överens med vår fysiska verklighet? Wasielewski delar en insikt från sina studenter, som uttrycker att de inte längre litar på sin egen spegelbild, eftersom de har blivit så vana vid att se sig själva genom filter och redigeringar på sociala medier att gränsen mellan äkta och förvrängt blivit otydlig.

För att närma oss en förståelse av vad ”äkthet” verkligen innebär, måste vi först komma till en samsyn om betydelsen bakom termen. Diskussionen kring äkthet i den digitala tidsåldern är inte bara nödvändig utan också central för hur vi uppfattar och värderar självuttryck och autenticitet idag.

Vi är en forskningsgrupp som intresserar sig för hur ords betydelse förhandlas i samtal, både i talad interaktion och i interaktion som sker via sociala medier. Genom att dela med oss av vår forskning vill vi visa att ord inte bara är statiska byggstenar i en språklig struktur, och att deras betydelser är mer dynamiska än vad t ex ett lexikon kan visa.

Ord och deras betydelser är nycklar till att förstå vår kultur, våra samhällen och oss själva.

I den här bloggen presenterar vi exempel på ordbetydelseförhandlingar, tagna från dagsaktuell massmedia och ibland andra källor. Vårt mål är att presentera vår forskning på ett intresseväckande och tillgängligt sätt och skapa en bro mellan den akademiska världen och en bredare publik. Vi hoppas att denna blogg blir en plats för kunskap och inspiration!

Vad är ordbetydelseförhandling?

Ordbetydelseförhandling är en interaktionell process, där två eller flera personer mitt i en pågående konversation går ifrån samtalsämnet för att tillfälligt förhandla om ett ords betydelse. Detta fenomen är inte bara begränsat till akademiska diskussioner eller litterära analyser; det sker överallt runt omkring oss, i vardagliga samtal, på sociala medier, och i mer formella sammanhang så som debatter och diskussioner på radio och TV. Ordbetydelseförhandling startar ofta med en enkel fråga om eller invändning mot ordvalet eller en associerad implicerad betydelse. Därefter följer en fokuserad förhandling om ordets betydelse, där deltagarna beskriver sin förståelse av ordets betydelse antingen genom att definiera det, exemplifiera eller kontrastera med andra ord. Genom att undersöka detta interaktionella fenomen hoppas vi förstå hur vi genom samtal kommer fram till gemensamma betydelser för ord och varför dessa diskussioner om betydelser är så viktiga.

Våra forskningsmål

Vårt projekt syftar till att skapa en omfattande teori om ordbetydelseförhandling. Vi gör detta genom att först skapa en stor korpus av ordbetydelseförhandlingssekvenser som vi genererat både från talad interaktion och från interaktion i sociala medier. Vi hoppas kunna besvara frågor som: Vilka konversationella strategier används i ordbetydelseförhandlingar? Hur kan vi modellera förändringar i betydelser under dessa förhandlingar? Hur relaterar ordbetydelseförhandling till argumentation kring kontroversiella ämnen? Att besvara dessa frågor, och andra, hjälper oss inte bara att förstå hur meningar etableras och förändras över tid utan också att se hur språk spelar en roll i politiska och emotionellt laddade diskussioner på exempelvis sociala medier. Förutom att bidra till teoretisk och empirisk kunskap, avser projektet att utveckla automatiska metoder för att upptäcka och analysera ordbetydelseförhandlingar.

Vår pågående forskning om ordbetydelseförhandling finansieras av Vetenskapsrådet och beräknas pågå till 2026.

Staffan Larsson, Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori, Göteborgs universitet

Jenny Myrendal, Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, Göteborgs universitet